Give a little bit, give a little bit of your love to me.

Jag tycker inte alls om att sova ensam numera för inget går upp emot att sova tätt intill honom,
i hans famn glömmer jag liksom alla bekymmer, och allt är bara lite för perfekt.
Jag har aldrig känt den här känslan förut, att bara konstant vilja vara nära någon och det går
nog inte mer än högst 10 minuter utan att han dyker upp i mina tankar.
Jag tror minsann att jag är kär. Kär i honom.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0